Dag 6
Dagens inlägg blir en liten special. Eleverna har haft egen guidning runt Auschwitz-Birkenau och Erik hade en annan tillsammans med lärarna från Luleå och Skellefteå. Därför har lärar-Erik skrivit sin version av dagen och i slutet på inlägget hittar ni elevernas reflektioner över dagen. I stort har vi ändå sett samma saker.
Återigen frukost klockan 06.30 och avresa mot Auschwitz 2, Birkenau 07.25. På väg ut ur Krakow grattade vi Mathan, en av ledarna på den här resan som fyllde år idag, med att sjunga "Ja må du leva".
På bussen gav Ewa oss i uppgift att tänka på vår fotovän, en person som vi skrivit brev till i en bok som vi fick första dagen i Luleå. Vi fick alla olika fotovänner som vi skulle skriva i då. Idag kommer vi att få "träffa" dem på en speciell plats i Birkenau. Ewa gick sedan och delade ut bilder på våra fotovänner.
På väg till Auschwitz idag var känslan en helt annan, ju närmare vi kom desto större blev klumpen i magen. Vissa av oss kände ett stort obehag inför dagens besök i förintelselägret. När vi började närma oss Auschwitz-Birkenau fick vi se en 5 minuter lång film om Birkenau, bland annat om hur lägret uppkom samt hur selektionen gick till när judarna kom fram till lägret. Det var otäcka bilder att se och klumpen i magen blev ännu större.
Vandringen började med en gemensam guidning där vi fick se en boskapsvagn på en plats där man släppte av judarna. I vagnen tvingades 100 personer åka, det fanns inte utrymme att ligga eller sitta och resorna kunde ta upp till två veckor.
Vi gick sedan vidare i judarnas fotspår från avlastningsplatsen mot lägret Auschwitz-Birkenau. Det som slog oss var hur stort lägret var, det motsvarade ytan av 350 fotbollsplaner. Auschwitz-Birkenau var 24-25 gånger större än lägret Auschwitz 1(lägret vi besökte igår).
Tillsammans fick vi gå upp i vakttornet som finns vid ingången till lägret. Där fick vi en överblick över lägret med tegelbyggnader, hästbaracker, vakttorn, stängsel med taggtråd, järnvägsspår, nedbrunna baracker och krematorier med mera.
Efter detta gick eleverna med sin guide och lärarna med sin. Det som nu följer är Eriks vandring och beskrivning av lägret.
Den första baracken vi gick in i var en barack där män levde. I den fanns vid tiden för förintelsen fanns det "sängar". I dessa kunde man ligga 5-9 stycken per sängen. Där fanns även kamin, men den var endast till för att följa lagar och regler. I verkligheten användes kaminen aldrig. Det fanns även stora öppningar mellan tak och vägg samt att det heller inte fanns någon isolering. Försök tänka er att ligga där mitt i smällkalla vintern och det blåser in i huset. De förhållanden fångarna levde i är omöjliga att greppa.
Bild från när lägret befriades
Så här såg det ut idag. Tyvärr hade de plockat bort "sängarna"
I nästa byggnad vi gick in i fanns latrinerna. I byggnaden de sov i fanns ingenstans att uträtta sina behov eller tvätta sig så de var tvungna att göra detta i en separat byggnad. I den byggnaden fanns en lång bänk med en massa hål. Det var "toaletten". I ett hörn av rummet fanns även möjlighet att tvätta sig. I denna byggnad skulle 2000 personer hinna göra sina behov och tvätta sig - på fem(!!) minuter. Man beräknar att de hade 20 sekunder på sig att göra sina behov, vakterna räknade och när det gått 20 sekunder tvingades man bort från latrinen med våld. Det hände att man inland var tvungen att dela ett hål med en annan, alltså två personer som uträttade sina behov i ett hål samtidigt. Dessutom fick man bara gå på latrinen två gånger per dag, morgon och kväll.
Latrinerna
Vi gick sedan in i en byggnad där kvinnor som skulle skicka till gaskamrarna bodde. Där såg det lite annorlunda ut, men fortfarande trängdes man 5-9 personer per sängplats. Här fanns tre våningar att ligga i, den nedersta innebar att man fick ligga direkt på golvet, utan lakan eller annat skydd. Bästa våningen att ligga i var högst upp, i de två sängarna nedanför kunde man få avföring över sig då det förekom mycket sjukdomar i lägret.
Här, direkt på jordgolvet, har det legat kvinnor. Behandlade som djur.
Den tyngsta upplevelsen idag för många av oss var när vi fick gå in i en byggnad där barn bodde innan de skickades till gaskamrarna. Där fanns bilder målade på väggen och vi fick höra berättelser om hur de hade när de levde där. Just i den här byggnaden var det bland annat polska barn som bott. Vi blev oerhört tagna bara av att befinna oss där.
Utsidan av barnbaracken.
Vi fick efter det här lära oss mer om hur det gick till i selektionsprocessen, alltså hur nazisterna valde ut vilka som skulle skickas till döden och vilka som valdes ut för att arbeta. Enkelt förklarat så skickades nästan alla judiska barn, kvinnor och äldre män som inte ansågs arbetsföra direkt till gaskamrarna. Dessa människor skickades åt ett håll medan de som ansågs kunna arbeta skickades åt det andra. Detta var sista gången familjer som splittrades såg varandra, och oftast hann de inte ens säga något till varandra.
Lunchen åt vi på en restaurang några kilometer från lägret. Den bestod av kyckling och potatis. Det tyckte vi om.
Eftermiddagens guidning inriktades på utplåningen av judarna. Vi fick då se några av Krematorium 1-5 Varje krematorie var uppbyggda på ett speciellt sätt med omklädningsrum, gaskammare och krematorier. I omklädningsrummen tvingades judarna ta av sig kläderna. I gaskammaren gasades judarna ihjäl med Zyklon B och i krematoriet brändes kropparna till aska. I slutet av förintelsen förstörde nazisterna själva dessa för att undanröja bevis på massmordet så det vi kunde se var mest ruiner.
Ett av krematorierna.
Bredvid krematorierna fanns några pooler med vatten, dessa gropar hade tidigare fyllts med aska men hade nu blivit naturliga pooler. Där fanns även en minnesplats för de människor som dödats i gaskamrarna.
Minnesplatsen med en av poolerna i bakgrunden
Eftermiddagen avslutades med att vi fick träffa våra fotovänner, till en del bilder fanns information om vissa människors livsöden medan det ill andra inte fanns någon information.
En av fotoväggarna
Det har blivit mycket skrivet men det jag vill säga är att detta bara var en liten liten del av allt vi sett och varit med om under dagen, men jag hoppas ni i alla fall får en liten bild av det vi gjort under dagen.
Lärar-Eriks reflektion
Vi har fått se och upplevt otroligt mycket under dagen. Det är omöjligt att skriva om allt. För att beskriva hur dagen varit känslomässigt så började det med en klump i magen redan i bussen på väg till Auschwitz-Birkenau för att under dagen övergå i illamående. Vissa sträckor vi gick i lägret gjorde vi under tystnad, under tystnaden fick man tid att reflektera och tårarna var inte långt borta, gråten fastnade i halsen. Att vara på den platsen där så grova brott mot mänskligheten begåtts är obeskrivligt. Vi i lärargruppen matades med fakta och berättelser om folket som levde där under tiden för förintelsen, att komma ihåg allt är en omöjlighet. Det jag dock kommer att bära med mig under en lång tid framöver är känslorna man hade under dagen. /Erik
Elevernas reflektioner
När vi fick se ingången till auschwitz 2 blev det som mest känslosamt eftersom vi har sett det på så många filmer och bilder och sånt.
När man väl går där så händer allting så fort och man hinner nästan inte att ta in allt som hänt där på en gång. Man hör bara stora siffror om hur många som dött här och där, fast man fattar ändå inte att man just nu står exakt i samma rum som flera hundratusentals personer gasats ihjäl i. Hemska historier om människor som plågats ihjäl, kremerats levande och fått så lite mat att de svultit ihjäl. Känslorna och det mesta av allt medlidande kommer på kvällen när vi samlas och pratar och sammanfattar dagen. Siffrorna av alla som dog är så svåra att förstå och alla personer som dog och var med om det här var ju också människor med drömmar. Deras familjer dödades, när man tänker "tänk om min familj skulle råka ut för samma saker" så mår man dåligt och får ännu mer medlidande.
Det som hände inne i koncentrationslägret med människor är så hemskt att man nästan inte kan förstå. Det som berör mig mest är då föräldrar och barn separeras och får aldrig se varandra igen. Man börjar tänka på hur man själv skulle känna om man var i en sådan situation.
Att höra att askan från alla de döda judarna bland annat användes till att göra asfalt kändes tungt. Att till och med efter deras död visade nazisterna inte någon som helst respekt för judarna.
